Jag vet att du vill se mig falla.

Jag blir så jävla less.
På mig själv, och på många andra.
Varför aldrig säga som det är?
Varför vill jag bara ha det jag inte kan få?
Varför vill jag ha allt som mest när jag kan få det som minst.
Varför är det just dig, bara just jävla dig som jag älskar så jävla mycket.
Kommer det alltid vara såhär?
När kommer det sluta?
Jag försöker gå vidare, men det skiter sig ändå.
För Frida måste alltid fucka upp allting.
Visst, det finns jävligt många som har det värre än mig. Och det vet ja, därför pratar jag inte om saker med någon. För det första känns det aldrig bättre, och för  det andra så vem bryr sig i mina små mini problem när det finns folk som blir halft ihjäl slagna av sina föräldrar etc.
Det finns ingen som någonsin kommer förstå allt jag känner och tycker. Jag kommer alltid vara mig själv,duger inte det. Så fuck of. Låt mig va och låt mig fan inte börja tro nå. Ni känner fan inte mig, kommer aldrig att göra. Jag kommer alltid vara stark, och jag kommer alltid jobba mig uppåt.
Ingen behöver bry sig ett piss, ingen behöver gråta med mig. Jag kan stå på mina egna ben.
Men lägg ner skitsnacket, för jag blir fan jävligt less.
Jag har 1 problem nu, som man kan kalla problem. Det är ett litet, vilket betyder att det behövs en liten lösning. Tror du helt jävla ärligt att jag ger upp pga av detta?
Ja, du lyckades såra mig. Hoppas du är jävligt nöjd, men du vet ingenting om mig.

De här går ut till alla er som sakt att ni känner mig
men ingen vet vem jag är inte ens mina vänner nej,
ni känner inte mig, ni vet inte vem jag är.
Ha tårar och smärta, välkommen till min värld.
Ha styrka och mod, välkommen till min värld.